Som jag minns mitt eget upphörande av rollspelande, berodde detta till stor del på de ovan nämnda orsakerna: Kvinnor, vin och sång. Samma kan sägas om hela mitt kompisgäng som alla la låtsas-hillebarderna och bastardsvärden på hyllan och dansade in i fylledimman. Detta skedde under gymnasietiden, runt 94-95.
Jag fortsatte dock att spela i smyg med min yngre bror och hans vänner som då gick i högstadiet. Såvitt jag minns kännde de inte till många andra spelare än sig själva bland de jämnåriga. När jag, den evige SL:n och fantasigurun, till sist föll till föga och gav upp, självdog deras intresse ganska snart efter (även om de tappert försökte ge sig i kast med M-C på egen hand, ”deras” åldersgrupps spel, någonting som misslyckades).